Tiden bara försvinner när vardagen har kommit tillbaka, en vardag utan några anfall! Meya pratar ibland om dem men verkar inte riktigt komma ihåg hur de var. Det hon pratar om är när hon fick ett stort anfall när vår hund, Scar, sprang omkull henne.
Det känns skönt att hon slipper komma ihåg så mycket av dem!
Idag rensade jag bort all gammal medicin och tömde påsen med akutmedicinerna vi alltid hade med oss, känns både bra och otroligt jobbigt att ta bort den. Den har alltid varit vår trygghet. Men nu ska vi förhoppningsvis aldrig, aldrig ta in den i Meyas liv igen och det känns helt underbart!
Meya håller på att trappa ut all medicin, Frisium och Keppran är helt borta och Ergenylen är snart borta den med! Den jobbigaste att ta bort var Frisium, hon fick humörsvängningar så man tillslut ville ta en paus i sänkningen. Men vi och hon kämpade på under de tre månader som det tog att ta bort den.
Meya går med sin gamla klass och har lärt sig läsa och skriva. Hon använder mest sin dator och ipad i skolan. Detta för att hon har svårt att forma bokstäver och blir fortare trött än om hon skriver på datorn. Detta har blivit lite bättre under vintern och hon har börjat skriva mer och mer med papper och penna.
Meya går på sjukgymnastik varje vecka, men har haft ett långt jullov från det nu. Vi hoppas det kommer igång snart igen!
Vi har fått låna en cykel till Meya, det är en trehjuling och hon är så glad att hon har den. Vi ska bara komma på någon lösning som hör att hennes vänsterfot inte ramlar av trampan. Vänsterhanden klarar hon oftast ha kvar på styret, kan ibland ramla ner när hon ska styra. Men med lite träning kommer hon nog på hur hon ska göra 🙂
Meya Pettersson 
Det är helt underbart att få det här senaste blogginlägget och jag som träffat henne med rätt långt mellanrum ser ju hur mycket bättre och lugnare hon blivit.