Suck. Det sammanfattar väl känslorna rätt bra.
Ute är det blå himmel och våren ser ut att ha spöat skiten ur farbror vinter till slut. På lekplatsen här nedanför står en mamma och puttar på ett litet barn i en gunga, medan en pappa följer en annan liten krabat som vingligt går på upptäcktsfärd runt lekplatsen. Folk cyklar. Alla ser för jävla glada ut.
Jag antar att man är lite trött. Två veckor på dårhuset med en konstant psyk berg-och-dalbana har den effekten. Så har det varit i snart fyra år, vilket väl också har tagit ut sin rätt.
Jag tänker på alla som har det värre. Det finns många i denna värld. Barnet o rummet här intill har spytt dygnet runt under några dagar, utan att det suttit en röd smittvarningstriangel på dörren. Cancer tänker jag. I ett barn. Illa nog hos vem som helst. Hu.
Samtidigt brukar jag säga till folk som förminskar sin egna situation-vanligtvis i relation till Meya’s, att man inte ska jämföra med andra. Det är alltid bra med en reality-check och ett tags funderande på vad som är vad.
Vissa saker klagar vi över fast de kanske mest är små inbrott i vår vardagsbubbla och då kan det vara bra att tänka på dem som inte tillåts ha en sådan vardag. Dock, även om det snart läker och är glömt, så gör ett brutet ben ont och hoppa på kryckor är förbannat besvärligt jämfört med att inte göra det.
Man måste tillåta sig att sätta sitt liv i relation till sig själv ibland.
Efter fyra år så kunde man tycka att små farthinder inte skulle märkas. Vad är väl huvudvärk, magont och feber jämfört med år av kramper, otaliga prover och tester, och två hjärnoperationer? Meya gör nog inte stor skillnad på det. Hon tar det som det kommer och klagar oftast inte.
Men jag tycker det kan räcka nu. Med tiden kommer även detta vara glömt, men just nu.. Vi vill stå där ute på lekplatsen, i vårsolen. Inte vara inlåsta i ett mörkt rum.
Meya Pettersson 
Kram!!!
(hittar inga andra ord…)
I alla fall gott att du delar med dig av dina tankar. Meya och ni har en tuff tid framför er, men det är iaf till det bättre för det blir det ju, och med hennes energi och framåtanda blir det BRA!
Om mina tankar kunde hjälpa er så skickar jag massor varenda minut. Kram!
Ja så är det med allt. Vissa har båtar som kostar mer än 5års löner för mig, men jag har ju råd med en kajak om jag vill. Vissa har fått syra kastat i ansiktet och jag smörjer mig förtvivlat med anti age kräm:) Så ja, perspektiv är bra.
Men av allt detta kanske Meya blir en passionerad läkare en vacker dag och träffar sina drömmars man/kvinna på universitetet i Lund som ger er de finaste barnbarn man kan tänka sig. Kram på er!
Tårar i ögonen av vad du skriver och det är så hemskt att ni behöver gå igenom det här, men som så mycket annat, tyvärr är det så att bara de som är starka nog att klara av det prövas i livet på detta sätt.. tankar är med er dagligen och jag önskar jag kunde hjälpa till på annat sätt just nu, och kommer ni på nått så säg till vänner, vi finns här, massvis med vänner som finns här!! KRAM!!!!