Ja då har kortisonet börjat göra sitt. Dvs Meya är pigg som en mört även om andra vill sova. Hon somnade bra på torsdagskvällen, om än lite sent. Sedan vaknade hon igen…
Hon hade plötsligt 39,2 i feber. Hon klagade på huvudvärk, men jag tror egentligen det är febern som ger de känslorna. Hon fick lite morfin igen. Jag tyckte att även om febern gör henne mer känslig, så är det bättre att hon blir av med smärtan så hon får sova. Hon lugnade sig, men sov? Nä, bättre att ligga och fundera lite..
Vid 02.00 var det dags för kontroller (blodtryck, syresättning och ögon). Då fick hon också nattdosen Alvedon. Efter det somnade hon äntligen. Hon sov relativt bra fram till 0500 ungefär, då hon hade ont igen. Hon fick lite morfin igen av samma anledning som tidigare och det hjälpte. Hon sov en liten mellan 06-07.
På förmiddagen var hon pigg igen, trots dåligt med sömn. Det är en helt ny tjej..
En av Meyas tidiga läkare jobbade idag (och hela helgen!!) När han kom så satt Meya och ritade 🙂 Hon var jättepigg.
Sjukgymnasten har varit på besök också och bara för att visa att hon är av rätta virket, så gick Meya hela korridoren upp och ner… 😀 Hon behöver stöd för att stå, men ens sådan kämpe! Hon skulle också nödvändigtvis kittla alla hon mötte i korridoren 🙂 Underbart och fortsätter hon så så springer hon snart runt här själv..
Hon har varit på toa med och vi kan nog säga att magen är igång. Förstoppning är ett stort problem när man tar morfin och inte roligt när man har huvudvärk. Hon har också ätit ordentligt idag. Skönt att kroppen verkar vakna till.
Får se vad eftermiddagen kan för med sig.
——
Eftermiddagen var bra den med. Meya har fått gå ett varv till i korridoren, denna gång jagandes Max. Vi får hålla upp henne, men hon tycker det är så roligt att få vara uppe. Med hennes envishet så är hon nog uppe och går själv snart.
Hon har i stort sett inte sovit alls under dagen idag (jämfört med de andra dagarna då) och ändå har det hänt mycket hela dagen.
på eftermiddagen åkte Max hem med Mommo och Moffa. Det var inte alls kul.´och det märktes att han hade svårt med det också. Han har lika svårt att säga hej då som alla andra i familjen, även om han löser det på sitt egna sätt. Samtidigt tror vi att det egentligen är det bästa. Det är tråkigt att inte ha honom här, men nu finns det inget annat att göra än att vila sig om man inte sitter hos Meya. Vi behöver lägga all energi på henne just nu. Vi får ha extra mycket familjemys när vi kommer hem.
Meya var pigg på kvällen med, men det sista jag hörde från Linda som sover där uppe nu, var att febern var på väg tillbaka igen. Febern oroar mig lite, fast hon i övrigt mår mycket bra.
Meya Pettersson 
Men vad skönt att höra!
Heja Meya!!!
Helt otroligt att hon redan kan ga hela korridoren.
Tack för att ni delar med er här i bloggen. Det är sa skönt att kunna vara med er, fast vi är sa langt bort. Vi läser varje dag och tänker pa er.
kram
Härliga Meya!
Det är fantastiskt vad hon kan och vilket humör, kittla alla hon möter!!
Vilken kämpe!
Blir så glad när jag läser om Meyas framsteg!! Kram till er!
Vilket härligt inlägg. Mycket positivt stora tummen upp!!!!!!
Meya är en klippa! Förstår att det är jobbigt att inte kunna vara med hela familjen men Max har ju världens bästa mommo och moffa så det går garanterat ingen nöd på honom! Ni får som sagt ta igen familjemys med allihopa när denna pärs är över! Kämpa på och ta hand om er!! Massa kramar!