För det första -Max är här!!!- Det var på tiden. En vecka är lång tid utan sin lille sork. (Jag skriver detta på tisdagen..)
Det blev inget skrivet igår, mest tror jag för att tröttheten börjar komma ifatt och ta ut sin rätt. Så en liten uppsamling är på sin plats. Postar dagarna för sig i alla fall för att underlätta.
Natten mellan söndag och måndag var som de andra, dvs Meya vaknade och hade värk med jämna mellanrum. De som jobbade natten tyckte att man skulle försöka minska smärtlindringen, vilket ju inte funkar så bra. Det ledde till att morgonen blev lite förskjuten tills bra personal kom på plats. En del vill väl, men tror de vet allt. Som förälder till sjukt barn får man jobba och se till att veta vad som är rätt. Inte kul.
På förmiddagen fick Meya hjälp att dra igång magen. Medicin gör att man blir förstoppad och det bidrar till att man mår mer dåligt och huvudvärk/ostadighet blir värre. Det gick bra och hon blev märkbart bättre.
På dagen kom älskade Tove, Meyas läkare här sedan tre år. Vi var lättade att se henne och hon tjoade och hoppade när hon såg Meyas framsteg. En klippa.
Vi träffade sjukgymnast på eftermiddagen. Meyas vanliga är ledig (just denna vecka!?) men hon vi träffade verkar ok hon med. Det gäller att få Meya att börja komma upp mer, så att systemet kommer igång. Meya satt upp på sängkanten med stöd och stod upp när Linda och sjukgymnasten höll i.
På eftermiddagen gick febern upp till 39 med Alvedon i kroppen. Man får inte ta för mycket Ipren pga blödningsrisk, men det är det enda förutom morfin som hjälper mot huvudvärken, och morfin vill de dra ner på. För att säkra upp allt så bestämde Tove att vi skulle göra en CT för att se så det inte var någon vätskeansamling efter operationen.
Meya blev jätteglad för hon fick inte se maskinen (jättekameran) sist hon gjorde MR. Det var över fort och vi fick snabbt svar att det såg bra ut. Efter det fick hon medicin och somnade.
Meya Pettersson 
Skönt att höra att det går framåt, trots huvudvärk och febrer. Krama Meya från oss och hälsa Max att råttfällan ännu är tom;) stora kramar Marlene, Stoffe, Ingemar o Anita
Shit vilken pärs för henne och er! Ni är fantastiskt starka hela gänget! Välkomna hit och vila upp er så småningom! Lovar att ta hand om er och serva er med allt ni kan tänkas vilja ha som jag kan lösa..ni är otroliga!!! Puss och kram på er och Meyas lilla huvud!