Det går inte riktigt att förklara en sådan här dag, så vi ska inte försöka. Nu när Meya är hos oss igen kan vi berätta lite vad som hänt i alla fall.
Vid 7.50 åkte vi till narkosen och vid ca tio över gick vi därifrån. Hoppas ni slipper uppleva det.
Vår kirurg (Samma som förra gången och den enda vi tillät göra detta) sa att han trodde de skulle vara klara vid ca12, senast 14. Vid 15 hade vi inte hört något.. Efter lite stökande från pappan fick vi veta att de höll på att bli klara.
Vid halv fyra kom kirurgen och berättade att allt var klart och hade gått bra.
Vid ca 16.30 kom vi upp till en blek liten dam som låg och kurade med sin kanin. Vi trodde hon skulle vara djupt sovande men när de kontrollerade henne så drog hon surt upp täcket för hon tyckte det blev kallt. Hon vill inte öppna ögonen, men kniper en i fingrarna och rör på båda benen.
Lättnaden är stor.
Vi hörs.
Meya Pettersson 
Helt fantastiskt! Sköt om er.
Vilken pärs för er! Hoppas ni kan koppla av lite nu då. Kramar
Skönt att höra att allt verkar ha gått bra! Kramar till den lilla fightern! /Ingrid
Så skönt att allt gick bra under operationen! Hjärtan till er alla