Exakt fyra år sedan Meya hade sitt första anfall idag. Vi var på väg hem från Gotland och hade stannat hos Farfar och Kerstin för att han fyller år (Grattis farfar). Vi förstod det inte det då, eftersom hon bara klagade på att det luktade illa och sedan ville sitta i famnen, där hon somnade och svettades som om hon hade feber. Det har hänt en del sedan dess..
Idag är också sista dagen i Göteborg!! Det känns lite otäckt att lämna tryggheten, men i vanlig ordning när det börjar bli stabilt med Meya och det närmar sig hemgång, så känner man sig lite i vägen på sjukhuset.
Meya åt sin sista lyx-frukost här och visade hur hon lyckats förfina choklad och juice drickandet till nya höjder…

Tove kom för att säga hej då. Det är alltid lika tråkigt. Vi hörs nog av med jämna mellanrum och om sex månader är det nog återkontroll om allt gått som det ska.
Efter detta kändes det lite tomt. Eftersom pappan hade glömt att vi skulle till sjukgymnasten i morse (vid 0800!!), så blev det en liten tur dit nu för lite träning och tidsfördriv. Meya var trött, men hon hade rätt kul i alla fall ser det ut som..

Motvilligt (vi kan väl behålla lite!) lämnade Meya ifrån sig en stor godis-överraskning till alla sjuk- och under-sköterskor som tack för hjälp och omhändertagande. Ni har varit fantastiska. Camilla och Sara jobbade inte när vi åkte, men de andra sparar nog en bit till er med 🙂
Taxin kom och hämtade i tid och resan till planet blev inte lika helvetisk som den blev förra gången. Meya var trött och vi hade inte behövt oroa oss för hur hon skulle klara resan med allt buller (Det var naturligtvis det minsta plan de kunde hitta idag).. Jag skojar inte när jag säger att hon sov en minut efter att planet lämnat marken och att Linda hade svårt att få henne att vakna när folk började kliva av efter landning.. Trött unge.
Det blev ett kärt återseende med brorsan..

Han fick stanna hela kvällen tillsammans med mamma och mommo, medan pappa åkte hem och fixade huset.
För att inte vara sämre än Gbg på matfronten fick syskonen pannkakor med glass dagen till ära…

Nu sitter jag (pappan) här och flisan snarkar lätt i sin (nåja) säng. De har gjort kontroller och värdena var bra. Lite feber fortfarande, men den dalar sakta.
Som avslutning kan man väl bara konstatera att vi gjort något av en uppgradering vad gäller utsikten…
God natt.
