Meya Pettersson

Vi kom till Kolmården vid 11-tiden. För att komma till djuren från vildmarkshotellet fick vi klampa uppför världens brantaste backe. Vi belönades dock med att komma rakt in till delfinernas pool. Vi stod en lång stund och pustade och tittade in på när en liten delfin-bebis simmade runt och lekte, övervakad av sin mamma.

Efter det gick vi till Brådjupet, där det är uppträde med sälar och sjöbjörnar. Piraterna håller i showen och Meya älskade det! På slutet fick en pirat gå på plankan och hoppa i vattnet. Meya visar sin aaaningen sadistiska sida genom att tjuta av glädje och ropa och klappa när piraten ska hoppa i..

Efter lunch var det dags att gå och titta på delfinshowen. Meya ville inte sitta stilla, för hon skulle ner till poolen och bada med delfinerna, men hon lugnade sig när showen satte igång. Men vilken show! Det var helt magisk, hela familjen satt som förstenade och ville inte att det skulle sluta! Inte ett öga var torrt. Magiskt.

Vi gick sen runt lite till på djurparken, barnen fick bl.a. själva köra el-bilar på en bana, och sen gick vi till hotellet. Oj vilket rum vi fick, en stor svit! På sängarna låg det en tiger, en ryggsäck och plånbok var till barnen! Vi tog med oss badkläderna och gick till poolerna. Efter att badat och bubblat gick vi till restaurangen och åt mat och glass till efterrätt. Meya klarade dagen bra, men somnade fort i bäddsoffan med sin bror.

Dag två
Efter att vi ätit frukost kom en parkskötare (Henrik) och hämtade oss för att köra oss till delfinerna, skönt att åka istället för att kämpa oss upp för berget. Andreas fick dock kämpa sig upp för berget då Meyas rullstol inte fick plats i bilen… Han behöver ju lite träning, så det var helt ok!

När vi kom fram tog Susanne hand om oss. Hon är delfinskötare men fick även vara ring-hittare då jag, Linda, råkade tappa min vigselring ner i ett avlopp…
Vi började med en rundvandring. Varje delfin har sin matskål och de ger olika sorters fiskar till mat och de räknar i kalorier så delfinerna inte blir för smala eller tjocka. De är lite som hundar i det att vissa lägger på sig lätt och andra in.

Efter rundvandringen fick vi sätta på oss regnbyxor, och så gick vi in i arenahallen (där showen visas) för att klappa och mata Vicki som är deras äldsta delfin, 40 år! (Den äldsta i fångenskaå är 60 år..) Meya fick testa att hålla handen över lufthålet när Vicki blåste ut luft. Hon gjorde det flera gånger medan Max tyckte det var otäckt. Efter att vi både klappat magen, ryggen och stjärtfenan på Vicki och gett henne fisk när hon gjorde lite trick, var vi klara. Susanne frågade om vi hade lust att vara med och träna. Självklart var vi det, så vi gick till en annan pool för att träna Luna. Det var första gången Susanne låtit någon utomstående få vara med när hon tränar henne. Barnen var jätteduktiga och lyssnade på vad Susanne sa att de skulle göra. Vi fick lära oss hur man gör för att Luna skulle hoppa, vinka och slå på bollen i taket. Meya fick kasta en pilatesboll till Luna som slog tillbaka den.  Den landade lite för långt bort på det djupa så det blev bara en gång. Efter en timme var det dags att gå, något ingen av oss ville. Vi skulle gärna stannat där hela dagen! Max fick lämna sin teckning som han och jag gjort.  Det kom dock en överraskning till på slutet då de skrev upp oss på listan för vip-gäster till delfin showen, så vi kunde få sitta på platserna längst fram!
När vi sagt hej då gick vi direkt upp till sälarna på Brådjupet och såg piratföreställningen igen som Meya älskade! Hon satt hela tiden på nålar och väntade på att en av piraterna skulle få gå på plankan på slutet 🙂
Barnen fick köra bilar idag med,  och vi gick sen runt hela djurparken och såg på alla fina djuren. Vi åt lite fika vid Bamses värld, Bamse kom och Meya fick ge honom en kram. Max ville inte riktigt och när pappa frågade om han var rädd, sa han att ja det var han. Vi frågade om han var rädd för Bamse och då såg an lite underlig ut och sade, ”men det är väl en vuxen där inne?” 🙂 Han ändrade sig och kramade bamse trots att det var en riktigt människa där inne..

Sen var det dags för kamelridningen. På morgonen sa Henrik att de hade slutat med ridningen, men som tur var ringde Susanne kamelskötarna och Meya skulle få rida på kamelen 🙂 Det var bara det att de inte gör det för allmänheten längre, men Meya fick ännu en Vip behandling. Kamelen hette Nikita och var jätte fin, men stor. Det skrämde inte Meya som gladeligen hoppade upppå kamelen. Hon fick sitta mellan pucklarna och hålla i ett rep. Max var lite orolig att han inte skulle få rida, men när det väl var hans tur vågade han inte (han var lite sur för att han inte fått rida först). Efter velande fram och tillbaka ville han dock rida och det gick jättebra. Andreas gick bredvid honom också. Meya ville att vi skulle ta hem Nikita till oss, hon klappade och klappade henne innan det var dags för oss att springa iväg till aporna. Hon älskar djuren kan man säga.

Vi skulle få en rundvandring vid aporna, men när vi kom dit hittade vi ingen skötare. Det var lite tight med tid mellan kamelridning och apor, och vi var lite sena. Efter vi letat en stund ringde Andreas ett nr vi fått och då kom Erik som är apskötare. Han visade runt oss och han kastade in äppelbitar till gorillorna och chimpanserna, Meya tyckte det var det roligaste. Vi avslutade med att få gå in till dvärgsilkesaporna. Det var roligt att vara dem så nära,  fast man inte kunde klappa dem, då de inte är så tama.
Vi avslutade dagen med att gå och sätta oss på VIP platserna vid delfinshowen. Platserna längst fram där delfinerna hoppar upp och lägger sig på magen framför publiken. Showen var lika bra den här gången men oj va blöta vi blev 🙂
När vi kom tillbaka till hotellet gick vi och badade. Meya hann bara bada en liten stund då hon skar tån. Vi vet inte vad hon skar sig på, men hon hade en flik under tån och blodet rann. Efter att personalen kom med plåster (efter att pappa fått dem att förstå att han inte skulle springa, utan det var deras att sköta om) och skrivit en skadeanmälan, gick vi och duschade för att sen gå och äta. Vi avslutade middagen med en chokladkaksefterrätt. Oj va den va god! Barnen somnade sen utmattade och glada i sin bäddsoffan.

Sista dagen!
Barnen ville göra ansiktsmålning innan vi gick till djurparken och Meya blev en pirat. När vi ätit frukost och fått ner allt till bilen, sa vi hej då till vår fina svit med lite vemod. Det hade varit mysigt att bo kvar en eller två nätter till.

Vi gick och tittade på våra vänner delfinerna lite innan Meya fick se sin tredje omgång på sjöbjörnarna och sälarna som hade show med piraterna. Det var dock en tjej som spelade kapten idag och Meya tyckte det var lite konstigt att det inte var ”pippis pappa” Hon var lika glad när en lat pirat skulle i plurret trots det.

Vi gick sen runt lite kring djuren och tittade. Max fick leka på lekplatsen som han velat alla dagarna. Det föddes en liten elefantunge igår som skulle visas upp och vi var sugna på att se den, men valde att åka Safari-linbanan istället. Vi hade skjutit upp det alla dagar och det skulle nog bli mycket folk runt elefantbebisen. När vi kom till linbanan var det superlång kö. Men plötsligt kom en tjej fram och sa att vi kunde följa med henne pga att det är svårt med rullstol i labyrint kön. Vi gick runt allt och fick hoppa in direkt i linbanekorgen 🙂
Vilken upplevelse! Meya hade lite svårt att titta ner på marken och hitta djuren, men med vår hjälp såg hon de flesta.

Barnen ville se delfinshowen igen men tyvärr har de uppehåll mellan föreställningarna vid 14-16 så vi gick till bilen och började vår resa hem istället. Barnen satt själva bak nu också, och vi stannade och åt picknick vid Västerviks hamn.

Borta bra men hemma är nog alltid bäst 🙂

Tusen tack ”min stora dag” för en helt underbar resa och en fantastisk upplevelse som vi aldrig kommer glömma.

Nu bär det av på vårt äventyr som Min stora dag gett oss. Idag åker vi och sover hos barnens farbror Björn och Ida. I morgonbitti åker så fort vi vaknat till Kolmården! Max är otålig och vill åka dit direkt… Meya gick runt hemma och sa hej då till allt.
Meya hittade en kompis från skola på båten som hon lekte lite med. När vi körde av båten fick båda barnen sitta bak i bilen. Det är första gången de fått det när vi rest, vilken känsla för oss att kunna sitta framme och prata 🙂 Barnen somnade nästan direkt och sov i en timme. Väl framme i Linköping åkte vi till farbror Björn och Ida. Barnen fick paket och sen satt de och tittade på deras ökenråttor. Både Meya och Max vill ha egna sånna. Meya satt där en massa under kvällen och tittade på de små vännerna som grävde runt i sin bur. Sen var det dags att sova

Om man tränar varje dag på sjukhuset får man göra mysiga saker hemma. I natt sover hela familjen i tält på gården. Båda barnen hade lite pirrigt i magen, men tillslut somnade de.

Vardagen flyter på, Meya tränar en eller två timmar på sjukhuset varje vardag. Hon har blivit stadigare så hon går ibland utan att hålla i oss, när hon inte går för fort slår inte hennes knä bak lika mycket. Vi håller tummarna att det blir bättre och bättre för varje vecka.
Det känns skönt men väldigt ovant att Meya inte får anfall, det är något som vi hoppas att det fortsätter så!

Meya har under hela middsommarhelgen haft ont i huvudet och vi har under någon vecka nu märkt att hon är mer trött. I tisdags mådde hon dåligt av att åka bil, så vi bestämde oss för att prata med läkaren.
De bestämde i samråd med Göteborg för att göra en CT-skalle. Vi fick åka upp direkt efter att Meya gjort sin träning i badet.
Hon var jätteduktig, låg helt still under hela undersökningen!
Idag fick vi svaret att det inte är vätska i hjärnan efter operationen, så skönt! Men frågan är ännu, varför har hon ont i huvudet?? Vår vik. sjukgymnast, Åsa har hjälpt Meya med rörligheten i kroppen, hon säger att Meya är ganska spänd i musklerna på vänstra sidan i ryggen. Hoppas det är det som ger henne huvudvärk och att det släpper nu när sjukgymnast Åsa hjälper henne!

Efter en händelserik helg kom en händelserik vecka. Den största händelsen var givetvis på tisdagen då Meya hade skolavslutning! Meya var trött efter helgen, så vi var lite oroliga för hur hon skulle klara av det då man nu lägger avslutningen vid klockan 18. Hon fick sova lite på dagen och samla kraft. Hon var såå glad och uppspelt när vi gick upp till prästladugården. Det var packat med folk och Meya ville hälsa på alla (även dom hon inte kände :)) Meya fick komma fram och sitta med sin klass på första bänkraden. De andra hade varit där tidigare och övat, men Meya fick plats hon också efter lite omstuvning. Hennes klass var först ut med att stå upp och sjunga, tillsammans med 1:an. Meya hade övat på sångerna hemma en hel del och även om hon nog blev lite överrumplad över att stå framför ett helt folkhav (hon hade ju inte förberetts på det), så löste hon det gallant och sjöng med. Hon älskar ju folk och är inte rädd att synas.. 🙂
Efter att de andra klasserna fått sjunga var det samling klassvis och det delades ut rosor till alla barnen och lärarna.

Meya träffade den tjej hon lekte mest med på dagis mitt i folkhavet. De två tjejerna har ett band som är mycket speciellt och till hösten kommer hon börja förskoleklass, vilket betyder att de är på samma skolgård på rasterna. Både Max och Meya var trötta och vid drog hemåt strax efter 19.

I övrigt har veckan varit som de är mest, på sjukhuset är det inte sommarlov riktigt än.. 🙂 Bland annat dubbelkörde vi Data-träning med arbetsterapi.. Det funkade det med, även om piraten tyckte det var lite irriterande att någon bråkade med hennes arm när hon försökte koncentrera sig på datan..

Hennes sjukgymnast hade lite nya påhitt hon också denna vecka, i form av sparkcykel-körning..

Det fungerade mycket bra och var en given vinnare. Vi får se om det tar över efter häst-och-vagn körning som det nya avslutningsmomentet på träningspassen..

På fredagens badträning var det riktigt familjemys. Då var Max medbjuden till badet och för att lösa det så var både mamma och pappa med i poolen. Meya är ett vattenmossnter av stora mått, vilket Max inte är, så Meya hade lovat att vara försiktig och visa Max hur kul man kan ha i vattnet. Med badring runt bröstet och flytringar på armarna fick Meya skvalpa omkring för egen maskin stor del av passet. Hon jobbar på något helt otroligt i vattnet och det är superbra att hon gillar det så mycket, för det tränar verkligen hela kroppen. Poolen har ju glasväggar, så man kan se hur hon jobbar med kroppen. Max tog det lite lugnt till en början och satt i mammas framn. De började på trappstegen och jobbade sig ut i vattnet. Efter en stund hade han glömt bort att vara skeptisk till vattnet och plaskade omkring även han. Han till och med simmade lite själv (med flytsaker på sig, nyinköpta spiderman-flytisar dagen till ära)

I veckan fick barnen en vattenspridar-leksak i form av en stor blomma som man kopplar in en vattenslang till så den sprutar vatten vilt omkring sig. Meya har haft en sådan för flera år sedan, men den gjorde Mantra om till små bitar skumgummi. Denna nya och bättre version testades in på lördagen. Det var inte den varmaste dagen, eftersom det blåste lite snålt, men trots en del huttrande hade de väldigt kul och det blev omprov på eftermiddagen. Max går själv och kopplar in alltihop och startar, sen ropar han på Meya för att få lite stöd för sitt påhitt..

En annan stor sak är att Meya nu reser sig helt själv från marken. Det är helt otroligt att hon gör det redan. Hon började ju försöka lite redan förra veckan, men det var mer på gränsen då. Denna veckan har hon fixat det helt själv och på lördagen både reste hon sig och satte sig ner på marken själv flera gånger. Hon är så snitsig på det att står man inte precis vid henne så hinner man inte fram innan det är klart.. Hon är fortfarande ostadig och benet är svagt, men hon struntar i vad kroppen säger och kör på. Hon är så cool!

Och mamma och pappa behöver få lugnande utskrivet snart tror jag, åt våra nerver 🙂

Efter en vecka med träning blev det på fredagskvällen picknick och massa dans när alla studentvagnarna körde runt med musiken på högsta volym i stan. Meya dansade lite, men var mest intresserad av picknicken (paprikan), men Max däremot flög upp och dansade så fort en vagn åkte förbi 🙂
På lördagen blev det en tur till stan för att träffa Meyas kompis från Varberg, som även hon har epilepsi. Först blev det mys i Almedalen, där vi kastade en hel kasse med torkade brödkanter (sparat hela vintern men glömt av att lägga ut) på fåglarna. Vi tog ut brödet ur kassen först såklart… Det är alltid lite skräckblandad förtjusning när man matar fåglarna, särskilt då vissa av änderna är stora som gäss..

Efter fågelmatningen blev det en promenad till botaniska trädgården. Det är så fantastiskt skönt att vandra om kring där inne och det kände som att barnen också gillade, även om de kanske hade lite mer brått att gå därifrån än vad föräldrarna hade.

På vägen dit tittade vi in på en liten loppis. Roligt nog kom det fram ett äldre par till mig (Pappan) och mannen frågade ”Är det någon speciell handikapp-sammankomst på ön nu denna helg, man ser ju så många?” (både Meya och kompisen satt i rullstol).

Nej sa jag det vet jag inte..

”Nähä sa han, för vi såg en massa nere vid Själsö (vid havet långt norr om stan), minst 50 stycken”.. ”Mm, sa jag, nej det vet jag inget om, vi bor här..” Då tyckte väl hans fru det kändes som att det behövdes en icebreaker.. ”Ja de såg ut att ha så roligt”..

Jag funderade på att säga..” Är det något speciellt pensionärs-sammankomst på ön, får vi såg flera stycken irra omkring borta på stan och de verkade ha såå roligt..”Som tur vad gjorde jag inte det 🙂

Efter Botaniska gick vi bort till glassbaren på hamnen och mulade i oss så mycket vi orkade.. Efter det drog vi hem till oss allihopa och grillade på kvällen. Tjejerna myste med film i soffan innan alla tre barnen till slut somnade gott i vår säng, medan vi föräldrar drack vin och pratade. Så skönt att få prata och skratta med någon som har en liknande situation som en själv.
Söndags förmiddagen fick Meya vila, för på eftermiddagen var det dags att fira hennes mommo och moffa som varit gifta i 40 år!! Det började med Champagne och jordgubbar i almedalen, sedan middag på Joda och efterrätt på glassmagasinet (igen :)). Det var en riktigt mysig eftermiddag och kväll och trots att båda barnen var trötta efter en lång helg var de båda med hela kvällen och hade det kul. Det hela avsluades med att väderspåpappan förutspådde regn till protester. Regnet kom precis som vi satte oss i bilen hem 🙂

Meya sov gott hela natten till måndagen. Vi fick lite sovmorgon eftersom gympan inte började förrän vid 10.00, men sen blev det en full dag med träning. Meya och mamma sov kvar på sjukhuset. Det var sista natten! Från och med nu sover vi hemma och åker in till sjukhuset på dagen för träning 🙂

Tisdagen var en kortdag, lektion med Gunnar och sen bad med Kristin. På eftermiddagen fick Meya sin nya rullstol efter fyra veckors väntan. Hon fick ett bord till den som hon är jätteglad för. Äntligen sitter hon bra, men oj va den var stor. Blir att köpa en ny bil 🙂

Meya känner just nu inte alltid när hon är kissnödig. Det är tufft för henne, men vi hoppas det bara är något just nu och försvinner inom en snar framtid!

Onsdagen var en hårdträningsdag, Meya jobbade otroligt bra med Gunnar, sjukhusläraren. Hon sitter nästan en hel timme och jobbar hårt! Hon ritade en mus, katt och ett hus själv!

Efter det var det ett pass i gympasalen. Meya slog rekord på motioncykel (30 tramptag), gick 3 varv på hinderbana där hon hoppade studsmatta mellan varven, ca 50 studsar total. Efter det körde hon rekord på handcykeln och gick 1 minut på gåbandet. Hon avslutade med sin egen uppfunna häst och vagn-lek 🙂 Superhårt kämpat!

Efter maten var vi ute och lekte med vatten och sparkade fotboll och plockade blommor. Trots att hon är trött är hon relativt balanserad. Hon blir inte så frustrerad och arg som hon blivit tidigare, även om man ännu får passa sig lite när hon är trött (eller hungrig :))

Nu på eftermiddagen ska Fredrik böja och bända och stretcha henne lite, sedan blir det data med Ingegerd-Bläckfiskätaren.. Det är nog det Meya gillar bäst, tillsammans med badet.

Träningen fortsatte på torsdagen, men det var en ganska lugn dag. Behövligt det med ibland, särskilt mot slutet av veckan.

Meya och pappa fick sova på sjukhuset, medan max och mamma var och hade föräldrarfix i Trollskogen.

Meyas sjukgymnast var iväg på fredagen, så det blev bad med Lekterapi-Pia. Vi hade massor med ballonger i vattnet och Meya blev som en delfin som lekte med alla ballongerna. Efter en lektion med Gunnar så åkte vi hem. Självklart blev det grillning som alla andra fredagarna!

Meya har den här helgen haft svårt att sova på natten. Natten till lördagen var hon vaken nästan två timmar, hela lördagen har hon varit trött och inte velat göra så mycket. Men när vi var ute och gick ville hon gå själv och gick i alla fall 200 meter innan hon ville sitta i sin rullstol igen.

Natten till söndagen hade Meya ont i huvudet så hon fick en alvedon, men det tog en och en halv timme för henne att somna om. Hon vaknade vid 08:30 med huvudvärk, hoppas det nu inte beror på ökat tryck i skallen… Hon är svår för hon klagar oftast inte på smärta.

Det har inte blivit så mycket träning under helgen eftersom Meya, och vi alla, varit trötta.

Meya var piggare på söndagen, så vi åkte hela familjen till stan och kollade bal-kortege. Det var riktigt mysigt att åka iväg allihopa tillsammans!

Vi avslutade dagen och helgen med grillning 🙂

På måndagen kom Meyas arbetsterapeut tillbaka efter en veckas sjukdom. Det är skönt när de kommer tillbaka 🙂

På förmiddagen blev det vattenträning utomhus. Meya fick jobba med sin vänster arm genom att knuffa ner saker i en vattenbalja. Till slut var hela ungen blöt, men oj så skoj hon hade.

Pappa och Meya sov över på sjukhuset på måndagsnatten.

Tisdagen var det dags för bad igen. Meya fick i fredags testa en frigolit-ring runt magen och idag fick hon ha den under hela badet. Vi behöver knappt inte hålla i henne längre, hon tar sig fram bra själv utan att sjunka. Hon lägger sig till och med på rygg och flyter, vilket hon inte alls tyckt om innan.

Vi fick träffa Meyas läkare på eftermiddagen. Hon har pratat med doktor Tove i Göteborg och de verkar nöjda med Meyas framsteg 🙂 Meya fick visa att hon nu klarar att gå själv med oss precis intill ifall hon skulle ramla och det var som att Meya verkligen ville visa vad hon kan.

Meya jobbade sen med Ingegerd och datorn en timme innan vi åkte hem och sov.

Meya vaknade själv strax efter 07.00 idag! Hon var jätte duktig hos Gunnar (sjukhusläraren). Vi har märkt att hon har svårt att se när pappret ligger på bordet, det gör hennes stressad och ofokuserad. Efter en timmes jobb hos honom gick vi direkt upp och jobbade med Kristin på gymmet. Hon började med träning på gåbandet där hon klarade 2×1 minut, då hon gick hela tiden. Hon klarar även gå upp för trappan utan vårt stöd, då hon håller sig i räcket 🙂