Idag tog vi första promenaden i vår skog, Meya var duktig och orkade gå hela vägen utan att be mig bära henne. Hon hade lite svårt att se var stigen var då det låg fina höstlöv överallt. Hon fick gå ner i diken och över träd som hade ramlat, utan min hjälp.
Men när vi hade kommit hem och skulle gå in och måla våra fina höstlöv vi plockat trillade hon och hamnade fel med sin vänstra hand! Jag gick precis bredvid så jag lyft upp henne och så klart kastade jag ur mig att ”du får ju inte ramla på den handen”, hennes kloka svar var att ”men mamma jag är ju blind!”. Vi gick in och hon ville bara ligga i soffan, det har varit hennes trygghet sen hon fick sin sjukdom.
Hon låg där och armen blev svullen så efter ett litet tag ringde jag barnavdelningen, vi fick åka dit direkt.
När vi kom in viftade Meya med sin arm så jag tänkte att vi skulle få åka hem direkt. Men de tyckte handen såg lite konstig ut, vi hade turen att Meyas läkare, Maria, jobbade så hon kom. Hon ville skicka oss till röntgen och Meya fick absolut inte röra sin arm, de lindade en skena på armen.
Röntgen gick bra, sköterskan kände igen Meya, men Meya brukar då vara sövd när de träffs 🙂
Meya satt helt stilla! Hon hade ont när de vred armen men det är tur att hon är förlamad för hon satt helt still under hela röntgenundersökningen.
Vi hade tur för Maria och röntgenläkaren såg ingen fraktur! Meya får ha sin nattskena på sig i några dagar för att vila armen, så skönt att hon slapp bli gipsad!
Det var vår mys söndag, tur att hon älskar sjukhuset!
Meya Pettersson 
Du goa, duktiga, underbara tjej!