Vardagen flyter på, Meya tränar en eller två timmar på sjukhuset varje vardag. Hon har blivit stadigare så hon går ibland utan att hålla i oss, när hon inte går för fort slår inte hennes knä bak lika mycket. Vi håller tummarna att det blir bättre och bättre för varje vecka.
Det känns skönt men väldigt ovant att Meya inte får anfall, det är något som vi hoppas att det fortsätter så!
Det är gott att höra, och det har ju bara gått drygt 3 månader sen op. Hon är ju så duktig så hon försöker ju att göra allt, lillstumpan.