Meya Pettersson

Meya var och kastade stenar i vattnet idag innan mamma och Max kom, det har blivit något hon och hennes pappa gör när de är själva. Hennes sätt att få vara lite fri kanske.

Dagen var annars mycket speciell eftersom vi hade bestämt att Meya skulle på persmission för att sova hemma denna natt.

Det är ingen personal för Meya på helgen och då kan vi lika gärna passa på att prova.. Man kan säga att båda barnen har längtat efter detta (Vi vuxna med..)

Väl hemma ville Meya köra båtarna i båtbanan som Max plockat fram. Tänk vad våra barn älskar vatten! Hon satt där en lång stund och plaskade och körde båt, tills grannbarnen kom och hälsade på. Meya försökte hänga med i leken, men tyvärr går det inte riktigt ännu. Med mammas och rullstolens hjälp kommer man rätt långt ändå.

Mommo och moffa kom och fikade glass med oss i solen en stund, så man kan väl säga att glass-säsongen är inledd..

Medan Meya vilade i soffan med mommo, fixade vi i ordning hennes säng så den står bredvid våran. Meya fick testa och hon var helnöjd! Våra ryggar är inte lika nöjda då vi får vrida oss ur led när vi lägger ner henne, men det är värt det att få sova hemma…

På kvällen var det dags för årets första grillning! Vi satt till och med ute och åt, fast Max tyckte det var lite kallt, även om det var han som totalvägrade att äta inne…

Efter en stunds mys i soffan var det dags att gå och sova. Max skulle såklart sova i vår säng och somnade fort, men Meya hade lite svårare att komma till ro. Kan det vara lite för att det var första natten hemma på exakt en månad? Hon somnade till slut och sov som en stock hela natten.

—————

Söndagen började med frukost, utan O’boy.. Vi trodde hon skulle be om det efter att ha druckit det på sjukhuset nu en månad men inte då, hemma finns andra regler 🙂

Vi gick en tur till mommo och moffa för att hämta grädde på förmiddagen. Det skulle bli en snabbis, men vi kom inte därifrån för Meya fick se att rabarbern hade vuxit upp. Såklart vi var tvungna att göra lite rabarberkräm (Meya älskar det!).

Efter krämkokning skulle hon ut i trädgårdslandet och sätta lök med mommo, och gunga lite måste man ju också göra 🙂 Till slut var hennes mammas rygg helt slut så då fick vi gå hem.

Efter lunch, vila och klossbygge så åkte vi tillbaka till sjukhuset på eftermiddagen. Max ville att syrran skulle sova en natt till hemma! Vi lovade att Meya kommer få göra det nästa helg.

Meya hittade en liten tjejkompis på sjukhuset. Oj va de har busat, de hade samma humor och kramgo var den lilla tjejen också (vilket ju är tur eftersom Meya älskar att kramas..)

Till slut fick vi sagt god natt i alla fall, men just då fick Meya se kaffebryggaren som personalen startat.. Då var vi ju tvungna att stanna kvar tills den var klar (hon är noga med att de fixar kaffe, för det vill pappa ju ha..)

En väldigt trött men nöjd tjej gick sen och sov.

Först ut på agendan idag var ett besök hos hand terapeuten. Meya fick prova till ett handskydd som ska hjälpa till med handen på nätterna. Det märks att hon börjar tröttna på alla krav (och att kortisonet fortfarande verkar), för hon var inte sugen alls. Lite bokläsning löste det hela och nu har hon skyddet på sig när hon sover.

Efter maten kom arbetsterapeuten och trots en del motvillighet kämpade Meya igenom en tuff träningsstund på matta.

På eftermiddagen kom kusinerna på besök. Det blev fika, bollkastande och gunga i kompisgungan. Max och mamma kom också, så det blev en bra stund ute. Trots en tjock dimma som gömde både hav och himmel, så sken solen på lekplatsen.

Efter att alla åkt så hade pappa och Meya fredagsmys med popcorn! Det är mys det.

Då det är en röd dag är alla lediga så Meya får åka på en utflykt istället för träna idag. Hela familjen åkte ner till stugan i Brissund. Där kastade sig Meya ner i blåsippshavet och plockade både vita, rosa och blå sippor 🙂

Efter lite fika åkte vi hem, där blev det vila innan Meya fick sina älskade kokkorvar. Efter en stunds byggande med klossar åkte vi tillbaka till sjukhuset, en väldigt nöjd men trött tjej somnade på vägen in.

På kvällen spelade Meya lite på datorn. Det var räkning med plus och minus, vilket hon tycker är kul. Duktig tjej!

Inte mycket ”riktad” träning idag, men bara att ta sig runt i vardagen kräver mycket och är nog samtidigt dem bästa träningen, eftersom hon är som mest motiverad då.

En bra natt och som tur var sov Meya lite längre idag. Vid klockan 09.00 kom nämligen pappa och hämtade oss för att åka till koutsläppet i Väskinde. Något som Meya har längtat efter hela veckan!

Det bästa var att Meya fick träffa halva sin klass, oj va glad hon och de blev.

Korna var jättebusiga, studsade och sprang omkring, alltid lika roligt att se på! Meya åt morotsmellis med klassen innan de gick tillbaka till skolan.

När vi kom tillbaka till sjukhuset fick Meya vila lite innan det var dags för lite träning. En väldigt motvillig tjej åkte iväg i sin rullstol till gymmet. Det blev mest träning för hennes hand/arm idag. Hon har verkligen gått framåt där, kan puffa ner saker från bordet med sin vänstra arm, mycket hjälp dock från axeln som hela kroppen skjuter på. Hon lyfter nu vänsterarmen så att handen kommer i ansiktshöjd..

Ingegerd från datorteket var förbi, men eftersom ”skoldatorn” på sjukhuset inte hade några program kunde det inte bli någon träning. tur Meya har lilldatorn här.

Efter det kom kompisen Olivia på besök och Meya blev jätteglad! Hon fick en söt liten hund som skäller och en hel massa klistermärken (hon älskar att klistra..)

Hon höll också på att skrämma ihjäl pappa genom att, från sittande, vrida över sig åt höger, sätta fram vänsterfoten och resa sig halvvägs upp.. Jag fick hjälpa henne med balansen och vänsterbenet orkade inte, men med tanke på att vi inte räknade med att hon ska klara något liknande på flera månader, så säger det en hel del om viljan den ungen har. Hon gick sedan själv två meter, då jag bara lätt höll i vänsterhanden… Bit i det du!

Det är långt kvar, men i alla fall. Hennes vilja gör det svårt med träning när hon inte vill, men det gör också att hon flyger fram med rätt motivation..

Max och mamma kom till kvällsmaten. De hade gräddat massa pannkakor som hela familjen åt tillsammans nere på lekterapin.

En jättemysig stund med massa lek efteråt! Sen fick Max stanna och se Bolibompa med Syrran, men han ville testa vår säng, så där låg de och mös.

Idag gick det att lämna Max hos sin dagmamma så Meya fick ha med sig båda föräldrarnapå sjukgymnastiken. Där blev det massa bollande med en jätteballong på massa olika sätt. Meya var inte på humör, men det gick att lirka ur henne en del i alla fall.

Pappa åkte hem vid lunch för att åtgärda sina sömnproblem en stund. Det blev nog inte mycket sovande, men lite vilande åtminstone..

På eftermiddagen hade Meya lite ”lektion” med läraren Gunnar. De jobbade lite med bokstäver men Meya ville efter ett tag göra en anka av ståltråd istället. Till slut pruttade ankan så mycket att tiden för ”lektionen” tog slut.

Meya och jag gjorde ett kort till Gerd på dagvården som ska gå i pension i morgon! Hur ska vi klara oss utan henne?! Som tur är har vi Eva kvar, hon är nu förbjuden att sluta jobba här.. Någon liten filur i hjärnan försöker även säga till mig att vi kanske inte behöver gå till dagvården lika mycket nu mera, kanske inte alls… Konstig och overklig känsla!

Meya var trött på kvällen och somnade fort när hon väl kom i sängs. Det var tur för efter bara en liten stund efter hon somnat hörde man en man som ropade på hjälp, otrevlig upplevelse. Ventilationssystemet spökar för oss..

Inatt sov Meya gott!

Efter dusch och frukost började första gympapasset. När hon kom upp i gymmet fick hon se en hoppa-hage matta och självklart skulle hon hoppa hage 🙂 Efter det cyklade hon lite på en motionscykel, hoppade studsmatta och gick balansgång. Ligga på mage var inte lika roligt enligt Meya så hon rullade runt en massa istället.

Datorn tycker Meya är jättekul att spela på igen. Hon orkar längre och längre stunder, vilket är bra eftersom hon har en hel del träning där på.
Max ville inte åka till sin dagmamma idag så han och pappa kom till oss vid lunch, men vid kl 13.00 hade Meya träning igen så då fick mamma och Max åka.

Det märks att de saknar varandra, fast man undrar hur det är ställt när Max mitt i myset säger: ”Vad skönt att komma hem.”

Eftermiddagens träning bestod av vattenträning. Hon får inte bada än, men de spolade upp en stor balja där hon kunde leka med händerna. Det var lite omakligt för henne, men det tycktes hon inte bry sig om. Hon älskar vattenlek 🙂 Hon fick leka lite med flyt-leksaker först, sedan med en ballong och en pingisboll. Vi försökte få henne att använda vänsterhanden så mycket som möjligt, men hon tycker det är bättre att använda den hand som fungerar.. Smart tjej.. 🙂 Sist fick hon blåsa på en pingisboll, (för att träna ansiktsmusklerna) och leka lite med såpbubblor. Hon hade jättekul, men det tog mycket energi från henne och senare på eftermiddagen orkade hon inte träna något speciellt.

Meya sov bra inatt, förutom en liten stund på natten då hon väcktes av oväsen på avdelningen. Hon tyckte pappa kunde läsa lite, men det fick bli Pettson och Findus på bandspelaren och snart sov hon igen. Hon vaknade vid 07.15.

Vi hade en lugn morgon och när solen börjat värma gick vi ner till havet. Meya ville kasta sten i vattnet och efter att pappa spänt alla bromsar som finns på vagnen, så kastade hon sten med stor glädje. Det är de små sakerna i livet..

Efter att vi blivit nedkylda ( det blåste lite för mycket) så blev det spel och pussel i lekterapin. Då kom mamma och Max.

Meya fick åka hem en stund efter maten. Hon var så glad för att äntligen få krama Mantra. Hon har saknat henne så mycket! Efter det var vitsippsplockning på tur, något Meya pratat om sedan Göteborg..

Det sista hon ville göra innan hon åkte hem, var att baka chokladbollar (och såklart äta upp dem 🙂 Mommo och moffa, som skulle komma och hälsa på oss på sjukhuset, fick komma och fika hemma hos oss istället. Efter fikat blev Meya helt slut och efter en bok somnade hon i brorsans säng.

Kvällen på sjukhuset har både varit filmtittande men också en hel träning för hela kroppen. Vi hoppas Meyas sjukgymnast hittar på något bra för hennes knä, knäskyddet hjälper en del men Meya gillar det inte riktigt.

Meya har flörtat till sig pannkakor till kvällsfikat, men hennes mamma bestämde att en pannkaka räckte 🙂

På fredagskvällen hade Meya hade ont i huvudet och ville sitta upp, när jag fixat det somnade hon fort (kl 22.30). Meya sov sen till kl 07.15!

En pigg tjej åt frukost vid matbordet i sin fina rullstol. Efter frukost blev det lite träning på att gå och röra arm/handen. Vi gjorde även lite skolarbete 🙂

Kusinerna kom och hälsade på, Meya blev rundkörd av sin storkusin Gry och sen fick hon gunga med Nora i kompisgungan! Härligt att alla kan komma och hälsa på nu.

Max och pappa kom vid lunch. Det blev lite bus med brorsan och sen blev det mys i sängen med godis! För att slippa sitta inlåsta på rummet var vi i lekterapin en stund. Vi spelade spökspelet och lekte doktor.

Vi provade att ha ett slags knäskydd med skenor i för Meyas ben, men det stabiliserade bara i sida och inte i böjleden som är vad hon behöver. Syn, för hon har svårt att gå utan ett stöd för knäet. Om man går bredvid henne och trycker i knävecket går hon väldigt bra, såpass att det känns som att hon blir stabil i hela sidan bara knäet får hjälp.

När Max och mamma gett sig av grävde vi i sandlådan en stund och njöt sedan av eftermiddags solen i kompisgungan (Meyas favoritgunga ända sedan hon var liten.)

Kvällsmaten blev kokt korv och potatismos. Underligt att hon alltid får som hon vill den ungen…

Efter kvällskontroller (temp 37.0, kan den ha gett sig?), blev lite pusslande och en del bokläsande. Det märktes att hon var trött och efter de sedvanliga rostade mackorna med ost och gurka, somnade hon tidigt. Vi får se om hon sover hela natten.

Meya har sovit lite dåligt inatt, många känslor över att komma hem troligen.. Meya fick en lite mindre säng att sova i än vad hon hade i Göteborg och det har nog också påverkat. Hon rullar runt en massa på natten och pappa som sov första natten fick hjälpa henne att stanna i sängen.

Meya har fortsatt med sin mysfrukost med rostad macka och varm choklad.
Max och mamma kom in på förmiddagen och fick vara med när Meya fick prova sin rullstol, vilken glädje! Meya älskade den, Max körde runt henne ett varv på avdelningen och sen fick Meya köra honom 🙂 Tyvärr var stolen lite liten, så de får beställa en ny, men vi behåller denna så länge.

Vi provade också ut lite stöd för axel, hand och knä. Det var inget som passade superbra. Tyvärr är det ju helg, så vi får klara oss ett tag till. Meya tar inte emot knäet när hon går, vilket leder till att hon ”överböjer” det, vilket gör att hon behöver ett stöd till hon blir starkare.

Kusinen Linus kom på besök tillsammans med sin mamma och pappa på förmiddagen. Eftersom det går RS virus på avdelningen så är det besöksförbud. Det fina vädret gjorde dock att det var toppen att träffas ute på lekplatsen.

Max och pappa åkte hem vid 13.30 ungefär och Mamma stannade hos en sovande Meya. Efter sovstunden fick Meya leka inne i lekterapin. Hon stod upp och målade på staffliet.. 🙂 (med mammas stöd såklart, men ändå!)

Efter målarstunden tyckte mamma Meya varit så duktig att hon förtjänade lite belöning…

Glass i solen 🙂

Eftersom hon sovit för mycket på dagen så var hon vaken länge på kvällen. Mamma var i inte helt nöjd med det.. Kortisonet är nere på låg dos, så det får nog bli mindre vila på dagen hädanefter.

Exakt fyra år sedan Meya hade sitt första anfall idag. Vi var på väg hem från Gotland och hade stannat hos Farfar och Kerstin för att han fyller år (Grattis farfar). Vi förstod det inte det då, eftersom hon bara klagade på att det luktade illa och sedan ville sitta i famnen, där hon somnade och svettades som om hon hade feber. Det har hänt en del sedan dess..

Idag är också sista dagen i Göteborg!! Det känns lite otäckt att lämna tryggheten, men i vanlig ordning när det börjar bli stabilt med Meya och det närmar sig hemgång, så känner man sig lite i vägen på sjukhuset.

Meya åt sin sista lyx-frukost här och visade hur hon lyckats förfina choklad och juice drickandet till nya höjder…

Tove kom för att säga hej då. Det är alltid lika tråkigt. Vi hörs nog av med jämna mellanrum och om sex månader är det nog återkontroll om allt gått som det ska.

Efter detta kändes det lite tomt. Eftersom pappan hade glömt att vi skulle till sjukgymnasten i morse (vid 0800!!), så blev det en liten tur dit nu för lite träning och tidsfördriv. Meya var trött, men hon hade rätt kul i alla fall ser det ut som..

Motvilligt (vi kan väl behålla lite!) lämnade Meya ifrån sig en stor godis-överraskning till alla sjuk- och under-sköterskor som tack för hjälp och omhändertagande. Ni har varit fantastiska. Camilla och Sara jobbade inte när vi åkte, men de andra sparar nog en bit till er med 🙂

Taxin kom och hämtade i tid och resan till planet blev inte lika helvetisk som den blev förra gången. Meya var trött och vi hade inte behövt oroa oss för hur hon skulle klara resan med allt buller (Det var naturligtvis det minsta plan de kunde hitta idag).. Jag skojar inte när jag säger att hon sov en minut efter att planet lämnat marken och att Linda hade svårt att få henne att vakna när folk började kliva av efter landning.. Trött unge.

Det blev ett kärt återseende med brorsan..

Han fick stanna hela kvällen tillsammans med mamma och mommo, medan pappa åkte hem och fixade huset.

För att inte vara sämre än Gbg på matfronten fick syskonen pannkakor med glass dagen till ära…

Nu sitter jag (pappan) här och flisan snarkar lätt i sin (nåja) säng. De har gjort kontroller och värdena var bra. Lite feber fortfarande, men den dalar sakta.

Som avslutning kan man väl bara konstatera att vi gjort något av en uppgradering vad gäller utsikten…
God natt.